Mobbning

Gråt inte,
Inte nu
Ändra din dialekt
Verka inte stöddig
Titta ner i marken när du går förbi
Anders
Säg inget
Ta en omväg
Gör dig osynlig
”Ta fast henne”, skriker han
Anders
Alla jagar mig
Springer som en galning
”Ta fast henne”! Skriker han
Anders
Hjärtat bultar, jag vet att det är lönlöst
Nu håller dom mig i ett hårt grepp
Han kommer fram,
Anders
”Har du sagt till Madde att jag tycker om Camilla?
Ja, svarar jag tyst.
Alla är rädda är Anders,
Han tar tag i min arm och slår så hårt han kan
Flera gånger, det gör ont
Men jag gråter inte,
Han avslutar med att säga
”Nästa gång blir det värre”
Sen går han,
Madde säger inget,
Idag blev inte hon slagen.
Tro inte du är nått
Bara för att du kommer från Göteborg
Fröken vågar inte säga till Anders när han stör
Han går ut från lektionen när han vill
Han röker
Ibland står han nära mig,
Precis som om han ska säga nått
Så säger han nått,
som ALLA skrattar åt
Jag skrattar också.

Ibland får jag hårda slag i magen av
Anders
Det gör så ont att jag tappar andan,
Mest slår han mot armarna.
På klassfesten vill han att vi ska dansa
Jag vågar inte säga nej
Han dansar med mig
Sen går han ut och röker
Jag får näsblod, som aldrig slutar
Går hem.
Anders skriker ”ta fast henne”
Jag springer för livet, ner till högstadiet
Där min syster går
Hinner precis innanför dörrarna
Anders och dom andra står utanför
Hjärtat bultar, ögonen bränner
Jag flåsar fram att jag inte orkar mer
Min syster lyssnar, och försöker lugna mig
Jag orkar inte mer, det måste ta slut!
Hon går ut till Anders och säger
Du slår inte min syster igen, hör du det!
Hon hotar med några välkända namn från högstadiet.
Anders lunkar iväg.
Det blir lugnt länge.
Anders skickar nu kärleksbrev till mig
Frågar chans
”Jag tycker om dig, hoppas du tycker om mig” står det
Jag får en ring, som han ger mig på lektionen.
Sen är det äntligen sommarlov
Jag ska åka på kollo
Anders ska också åka på kollo
När vi går av båten, så ser jag honom
Tre veckor ska vi vara där.
Anders jagar mig skrattande
och säger att han ska stoppa upp fingret i ……
Jag springer för mitt liv
Han kommer ifatt mig
Och stoppar upp sitt finger genom trosorna
Han skrattar och luktar på sitt finger
Håller upp det i luften, luktar och skrattar
Jag tror att personalen pratar med Anders
Och säger ”så får man inte göra”.
Veckorna går plågsamt långsamt
En dag hänger mina trosor på lampan i taket
Man har använt tandkräm för att sätta fast dom,
När vi ska bada ska tjejerna skratta åt killarnas
”skojigheter”
Att bli neddragen under vattnet, det ska alla skratta åt
Tjejerna blir tryckta under vattnet en efter en
Snart är det min tur
Killarna börjar dra i mig, jag får fullständig panik
Skriker sluta jag vill inte,
dom skrattar
Jag börjar gråta och skaka i hela kroppen
Till slut förstår nån av killarna att jag inte vill,
Jag går till mitt rum, jag tror att jag somnar.
På kollo fick man god mat
Det skrev jag i mina brev hem.
Jag älskade all mat
Kollomat
Skolmaten
Åt som om det var sista gången jag skulle få nått.




Sommaren tog slut
Nu börjar skolan igen
Jag är rädd
Min syster har gått ut nian
Det finns ingen som kan rädda mig från
Anders
Han börjar på sitt vanliga sätt
Slår i magen, på armarna
Kommer med anklagelser
Han kan inte gå förbi mig utan att göra nått
Alla är rädda för honom
Lärarna gör inget, men dom SER
Dom VET
Varför?





En dag slår han mig i magen som vanligt
Den dagen blir den sista
Jag känner ett inre raseri, det svartnar för ögonen
Jag slår tillbaka som en galning,
Jag slår, sparkar, boxar och skriker
Tillslut kommer en lärare och lyfter bort mig
Jag sparkar i luften.
Det har gått nästan två år sedan jag flyttat från Göteborg
”Bara så du vet det, så kommer vi att mobba dig”
Anders slog mig aldrig igen.