TOMAS

Jag ser dig som en del i familjen, och jag känner stor tacksamhet för allt du har gjort för mig. Barnen ser dig som en självklarhet. Jag skulle haft svårare att klara av det senaste året om inte du fanns. Dom gemensamma minnerna vi har framkallar både glädje och en del tårar.När man som jag vuxit upp med sjuka föräldrar, har man svårt att känna tillit till andra människor, jag kan bli överdrivit känslig, känna mig betydelselös och en rädsla för att bli lämnad ensam kvar. I mycket är vi lika, men vi har båda behov av att få vara själva. Åren har gått så otroligt fort, Då var vi strax över 30 år, Nu är vi strax över 40 år!
Hoppas att 2008 blir ett bra år, många kramar från mig.......